I mitt projektarbete jag jobbar med i skolan så skriver jag om barnfattigdom i Sverige. Vi blev tilldelade vissa arbetsområden och då när jag fick barnfattigdom var min första tanke typ ”Wtf...”. Men nu, efter att ha jobbat endel med det, tagit reda på en hel del så måste jag säga att jag fått mig en tankeställare..

Att det faktiskt lever så många barn i fattigdom idag är rätt sjukt. Sammanlagt är vi drygt 2miljoner barn i Sverige, varav en tiondel lever i fattigdom.

Barnens liv förändras helt, inte minst fritiden. Det finns många som önskade att de hade en aktivitet att göra på fritiden, men fått stå över för att de helt enkelt inte har råd. Organiserade verksamheter kostar mycket. Även risken för mobbning ökar, både i skolan och på fritiden.

Just den tanken att man kan sitta hemma vid köksbordet och gnälla över maten, eller den klassiska ”jag har ingenting att ha på mig” - samtidigt som hela garderoben är proppfull med kläder.
Jag tror faktiskt inte riktigt att man inser hur bortskämd man är, jämfört med många andra barn. Jag kan ju bara stå för mig själv men jag tror många förstår vad jag menar och känner igen sig.

Jag satt nyss och läste igenom en bidragsansökan till Majblomman, det är sorgligt hur illa vissa faktiskt har det. ”Jag har hellre mat på bordet än 1000kr i kassan” skrev en 15 årig tjej.

Ett annat citat var ”När man vill ha sin veckopeng, då kanske man brukar tjata om det så att inte mamma och pappa glömmer. Nu när det är kris frågar man inte längre, för man känner hur ens föräldrar har det.”

Uttryck som många använder ”Tänkt på barnen i afrika”, ja visst ska man göra det. Men man behöver inte ens tänka så långt. Det finns barn i Sverige som har det jobbigt, familjer som knappt har mat på bordet.
Jag tycker det är viktigt att man tänker igenom innan man slänger ur sig för mycket, att man respekterar och hjälper de som har det illa ställt.

Märkeskläder, presenter, utomlandsresor, något vi ska vara otroligt tacksamma för! För det är inte alla som får.

Just a thought....